Så var det då dags igen, man hade ju kunnat hoppas på att det skulle gå åt andra hållet, uppåt, men vad hjälper det att hoppas kan man fråga sig? Jag har svaret: Det hjälper inte ett jävla skit!!

Alla jävla krav som ställs på mig från både höger & vänster, som tvingar mig att gång på gång berätta min sorgligt deppiga livshistoria, vissa tror mig, andra är så äckligt självupptagna att de inte ens minns mitt namn.

Jag kan ju säga så mycket som så att det är fan inte konstigt att folki denna kommunen tar livet av sig med tanke på hur man blir bemött av olika myndigheter! De gör sitt jobb genom att fullständigt köra över människor, själv får jag ångest bara jag tänker på dem. Du vill hela tiden flyta & hålla dig över den vidrigt nålsmala gränsen, den som antingen tar dig upp till skyarna eller dränker dig under en vattenyta som kan liknas vid ett helvete.

Snart vet jag inte längre vad jag ska ta mig till, för det är inte ett hinder du möter om du går samma väg som jag, det är flera hinder vid varje obestigligt berg på min väg, alltid nån jävel som vill trycka ner en, ge en ångest, behandlar dig som om du vore värd lika mycket som en förpestad luft, idiotföeklarar dig osv osv...

Dags för dagens stora aktivitet, plocka pinnar från en gräsmatta till en "skog" utan träd, granar eller tallar, en naken dunge helt enkelt.

Laddar en kanna lut (Kaffe för er som inte fattar vad lut är) förbereder mig på att få stickor i fingrarna & hoppas på att man få ta en rök-& kaffepaus efter 5 minuter.

Isadora, mitt lilla söta hjärtegull har sovit i flera timmar eftersom hon vaknade i natt & inte kunde somna om, hon är på ett strålande humör men då får man försöka vara så pedagogisk man bara kan och det brukar ju fungera!

Ska även tillägga att jag är trött på att lägga ut saker som är till salu, så det var nog första & sista gången jag gjorde det. Synd att det inte finns en speciell mapp eller nått där man kan lägga alla grejer som ska säljas här på bloggen, eller kan man det??

Får väl försöka samla ihop alla bilder & lägga dem efter en viss kategori, vilket jag tyckte att jag gjorde först men det tycker jag inte längre.

Hej så länge alla solstrålar!

(Obs Jag är väldigt ironisk i detta inlägg)

Varför vill jag helst skriva sent på kvällarna/nätterna? (Varning för felstavningar!!)

Kanske för att blicka tillbaka på dagens händelser? Eller är det kanske för att då har jag haft tid att tänka ut långt innan vad mina inlägg kommer att handla om på ett ungrefär, men ändå blir det aldrig som man först tänkte i huvudet!

Ligger just nu i soffan & har tagit en insommningstablett som inte verkar vilja samarbeta med mig idag, jag är liksom dödstrött men kan inte sova.

Det finns så mycket saker som jag undrar över, en av alla saker är tårar, lite lustigt att jag tänkte skriva om tårar tidigare i kväll och så hittade jag ett inlägg från en annan blogg om just det...

Men det är inte bara tårar, det är så mycket mer!

Jag undrar hur många tårar en djupt depirmerad person kan fälla? Inte för att det finns något svar....

Jag undrar hur ruttet det är meningen att man ska behöva må? Inte för att det finns något svar...

Jag undrar varför just jag ska må dåligt & gråta för allt & inget? Inte för att det finns något svar...

Jag undrar hur många sömnlösa nätter man mer eller mindre har plågat sig igenom? Inte för att det finns något svar...

Jag undrar hur många gånger man har känt att, "Nej, nu får det fan vara ett slut på all denna skit!!!(?) Inte för att det finns något svar...

Jag bara undrar....

Usch, fy fan vilken kväll säger jag bara!

Mår apa och är riktigt jäkla nere, hoppas att jag kan sova snart och att jag verkligen får sova ut nån gång...Är så ledsen så jag hoppas att jag knappt orkar gå upp i morgon och att min hjärna står på paus, så att jag slipper tänka på allt!!!

Allting känns bara förjävligt just nu, vet fan inte vart jag ska ta vägen...Oj vilket roligt blogginlägg det här blev men jag struntar faktiskt i det just nu. Vi får väl se hur jag mår imorgon, förhoppningsvis har inte alla negativa piss-tankar ätit upp mig helt inifrån!!!

GOD NATT!!

God förmiddag på er alla!

Solen skiner så gött idag så jag tror att jag ska ta mig en lite längre promenad med vovvarna och Isadora idag, om mina knän vill såklart, det kan ofta göra väldigt väldigt ont i mina knän om det är lite lite kyligt ute, det är jättejobbigt, precis som om man vore 90+ och behöver rullator och knäskydd likt en hockeyspelare för att skydda lite!

Nog om klagandet för en stund, (jippi tänker ni säkert). Jag tänkte berätta lite om varför jag har en blogg, eller delvis i alla fall.

Den senaste tiden har det varit för att kunna skriva av sig och rensa ut mycket av alla jobbiga tankar, jag är som min egen samtalsterapeut fast jag skriver istället. Istället för att gå till en psykolog som jag med största sannolikhet ändå inte känner något förtroende för (det var länge sedan jag kände det och att personen ifråga faktiskt förstod, tror att det var den psykolog jag hade när pappa fortfarande levde och var sjuk, han dog 2004   )

Det är alltså inte för att få en massa bekräftelse, kommentarer och så vidare även om det är kul att veta att någon läser och har åsikter om det jag skriver. Sedan handlar det mycket om att visa människor att en person med psykiska problem kan ha flera sidor, det är inte bara negativt, hade det bara varit det hade jag slutat blogga för länge sedan. Har snart haft denna blogg i 3 hela år, bloggade via en annan sida innan, det är ganska intressant att se hur man har utvecklats under åren på alla plan.

OBS: Vill väldigt gärna ha kontakt med fler människor som inte mår så bra, spelar ingen som helst roll vad ni har för problematik!

Kram på er alla & försök att njuta av den goa vårsolen!

God dag på er!

Natten som var var ingen rolig upplevelse alls, hade två mardrömmar den ena handlade om att jag skulle mata en massa vargar och den andra var att jag skulle guida en massa människor genom Varas centrum (Haha) Vet inte vilken av drömmarna som var värst. Tydligen skulle jag berätta väldigt ingående om en stor färgglad munk som Vara kommun hade slängt upp i ett hörn av torget, en munk man kan äta alltså.

Idag har jag en "Att göra lista" som jag tänkte följa till punkt och pricka, jag är en periodare på den fronten. Det är roligt att kunna bocka av och se vad man har gjort, å andra sidan kan det bli jobbigt att titta på den om man inte har lyckats med nått av punkterna...Snacka om att skapa mer ångest än vad man redan har, så det är både plus & minus.

Hoppas att jag kan bocka av hälften i alla fall.

Nu ska jag dricka kaffe & dra på nån bra musik så att man kanske kan komma i stämmning för att börja bocka av.

Ja, det finns något jag vill berätta om, det handlar om pusselbitar, och då menar jag inte såna som man lägger ihop med dottern utan de där berömda pusselbitarna som faller på plats!

För det finns faktiskt inte någon bättre mening enligt mig med att inse att man har en diagnos!

Jag har alltid trott att jag är en så kallad shoppoholic  eftersom jag spenderar otroligt mycket pengar på allt möjligt i perioder, men har nu förstått att det beror på mina manier, har förövrigt en "shopping-mani" nu! Det är skitjobbigt vill jag lova, tänk dig att du har ett konstant behov av att köpa saker, man vill bara ha, ha och åter ha, något som min sambo Thomas är duktig på att påminna mig om, han frågar ganska ofta:"När ska jag få något som jag vill ha av dig?" Jag kan inte svara på den frågan utan istället väljer min hjärna att skratta bort det och så börjar det om.

Det finns även perioder då jag inte spenderar någonting alls, förutom mat och cigg då (Ja, jag vet, jag borde sluta röka). Då lockar inte nånting, inga nya kläder till Isadora eller mig själv (Isa fick över 100 plagg för ett tag sedan), ingen inredning(???) inga smycken, smink, ja vad som helst som annars intresserar mig väldigt mycket.

Jag kan även se tillbaka på tiden då Isadora var en liten bebis, jag var så himla glad och lycklig när hon föddes och några månader efter, allting gick som på räls, jag fixade allting i hastigheten 300 kilometer i minuten ungefär. Diskade som en blådåre, lagade mat, städade, var en "överbra" mamma åt Isa, tvättade och så vidare.

Sen efter några månader gick det åt andra hållet, jag valde då att ganska snabbt söka hjälp hos en läkare, det var slöseri med tid kan jag ju säga rakt av.  Jag förklarade läget för honom, och sa att så fort jag inte gjorde något med Isadora, till exempel om hon låg och sov så mådde jag väldigt väldigt dåligt psykiskt.

Svaret jag fick av läkaren var följande: "Haha, ja men då kan du ju ta hand om hela tiden så att du slipper må dåligt!"

Jävla idiot är vad jag kallar en sån läkare, efter det sökte jag ingen mer hjälp, en del läkare borde fan få sin legitimation indragen och bli satta på vatten och bröd och plågas med att se en urdålig film om och om igen! Eller nått....

Jag kan även tänka tillbaka ännu längre bort i tiden, när jag gick i högstadiet, då kunde jag ligga i flera månader i min säng och bara stirra in i väggen, kände mig helt tom, den känslan kan nog ingen sätta sig in i om man inte är eller har varit där själv.

Jag kommer säkert på fler situationer där Bipolariteten gör sig väl påmind, kommer nog på det när jag har skrivit klart det här, det brukar vara så.

Här kommer även en liten lista som jag hade med mig till läkaren (den bra läkaren som jag skrev om för några inlägg sedan):

Psykiska symtom som tyder på Manodepressivitet/Bipolaritet (det är samma sak)

Humörsvängningar

Ekonomiskt oansvarig i perioder

(Tack gode gud för att jag besöker loppisar och liknande ofta)

Intolerant

Verbalt aggressiv

Lättirriterad

Låg stresströskel

Återkommande panikångestattacker

Folkskygg

Manierna:

Förhöjd självkänsla

Pratsam

Överdrivet självsäker

Sömnlöshet

(Klarar mig på ett par timmars sömn, har fått sömntabletter nu men har fortfarande mardrömmar, vilket jag har både i de maniska perioderna och i depressionerna. I de maniska perioderna vaknar jag dock väldigt tidigt på natten/morgonen)

Överaktivt beteende 

Ökad energi

Kreativitet

Skämtsam

Glad

Depressionerna:

Sängliggande

Gråter

Ökat sömnbehov

Känslig

Rädd att få kritik från andra människor

Nedstämd

Känner ingen glädje alls

Ingen matlust

Dåligt självförtroende

Koncentrationssvårigheter (Har jag som jag tidigare nämnt nästan alltid)

Dåligt minne (Har jag också jämt)

En känsla av hopplöshet

Självmordstankar

Detta var den lista jag hade med till läkaren, han sa som sagt att det var som att läsa om Bipolaritet direkt ur läroboken.

Jag har även en del fysiska symtom, dock har de inte med sjukdomen att göra:

Ont i ryggen

Ont i knäna

Ont i vänster ben

Ont i höften

Ont i fötterna

Öm i axlar & nacke.

Förlåt att det blev ett så långt inlägg men jag var verkligen tvungen att skriva av mig.

Ta hand om varandra och om er själva!