Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Finns ingen bättre dikt än denna ovan, skriven utan Per Lagerkvist, som kan beskriva hur det känns när allt är som det är, en vardag fylld av ångest, oro och tårar.

Jag känner att min största fiende just nu är klockan, för varje minut som går vrids kniven i ryggen om ännu ett varv, timmar och minuter räknas ner helt automatiskt, finns inte en chans att vi kan stoppa den nu!!!

Hur fan klarar man det här, igen? 

DU har funnits vid min sida i halva mitt liv, jag är en 89:a du är en 99:a, båda är Februaribarn, du har alltid kunnat trösta när allt har känts svårt, alltid hittat på en massa bus...Alltid älskat allt och alla, förutom katter då, varje gång vi ses kramar du en hårt, pussar en, slickar en i hela ansiktet på obestämd tid.

Du har varit uppe på köksbordet X antal gånger, fått i dig allt ifrån en hel fläskfilé, några smörpaket, hur mycket choklad som helst...(inte bra!), bullar och framför allt bullpapper, ja allt har passat dig, allt utom sallad, det är inte gott!!!

Jagat katter, busat järnet med alla hundarna på hundklubben, briljerat i agility, vunnit fantastiska priser inom hundutställningar, bland annat ett certifikat, fått massor med mat utav moffa, letat efter pappa när han inte var hemma,låtit oss barn klä ut dig till allt från påskkärring till en supermodell och en massa annat, kan inte komma ihåg allt...14 år är en lång tid, för en hund!

Så många operationer som du har genomgått, det är ett under att du ändå har stannat kvar hos oss, älskade Kippy!

Snart är du hos Myran, älskade små bebisar! 

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3