Så sitter man nu här & röker & försöker få alla känslorna i styr, allt är upp & nedvänt. Jag inbillar mig nånstans att cigarettens ljuvligt stinkande nikotin, tjära & rök ska sätta tillbaks mina nerver på plats...Det fungerar inte, men den finns där & har funnits vid min sida i allt för många år, den har tröstat mig, lugnat mig, varit med mig när hjärtat mitt slår tredubbla slag av total lycka...Cigaretten alltså!! Mina ögon är fyllda till bredden av tårar, tårar som måste ta vägen nånstans när paniken, hatet, ångesten, rädslan & känslorna blir för mycket för mig att orka bära. För bakom den där kända fasaden med de halvfaslka leendena, det tomma skrattet som knappt efterlämnar sig något eko, bakom den glada, energifulla Mikaela döljer sig en trasig människa, en människa som just i denna stund har djupt blå ögon som skimrar tack vare tårarna som möts av ljuset från köksfläkten & reflekteras i spegeln...Jag vill komma till ro & sova, ikväll vill ingenting gå min väg, jag är trött, helt färdigkörd, ändå kan jag inte sluta de små blå för att sakta falla in i sömnens härliga vagga!