http://ilivet.bloggplatsen.se

12 maj 2013 09:49

Hej M! Fan vad tråkigt att du mår så. Jag blir så irriterad på vården. Dom borde komma fram till en diagnos så att du kan få rätt medicinering. Har du någonstans du kan vnda dig när s-tankarna kommer? Jag hoppas att du har ett bra stöd omkring dig så att det inte händer dig något???

Om du är bipolär så behöver du stämningsstabiliserande och kanske kompilmentera med antodepp medicins. Men antidepp hjälper inte lika bra på Bipolära som stämningsstabiliserande. Dom borde kunna ge dig det om dom misstänker bipolärsjukdom. :(. Blää för den här skit vården.

Jag kan få mina humörsvängingar bara så där utan vidare, inget behöver hända. Men som bipolär är man överkänslig för t.ex motgångar och livshändelser man kan ta saker som andra knappt bryr sig om mycket hårdare än vad andra gör. Har du märkt av det någon gång? Så bara små skitgrejer kan kasta ner mig i depression, men stress är min absolut största svaghet. Jag klarar inte av stress. Och jag har fått veta att vi bipolära är allergiska mot stress. Har du märkt det?

Jag fick gå en patientutbildning där dom berättade såna här saker för mig och det var MYCKET som jag har undrat över i livet som föll på plats. Jag fick också veta att det är jätte viktigt att vi sköter sömnen, att vi inte är vaken på nätterna för det kan utlösa skov. Men hur jävla lätt är det när man mår skit och inte kan somna på grund av oro? Men som hälsopedagog har jag fått lära mig att vi klarar oss utan mycket sömn i perioder, och att vi ibland sover mer än vad vi tror när vi tycker att vi är vaken en hel natt. Så dont worry. Hur som helst nu svävar jag iväg. Jag är också lätt påverkad av sömn, jag kan inte vara ute och "festa" som när jag var yngre. Då blir jag också depp av utmattning.

Det hjälpte verkligen mig att få bli inlagd. Dom första två dagarna var ett helvet med massa depp och stark ångest. Men sen vände det. Jag har vart inlagd en gång förut och då hände samma sak. Jag mår skit och sen kommer jag till avdelningen så vänder det. Jag vet inte varför? Om det är att jag känner mig trygg där. Tyvärr verkar det inte som att dom flesta får en sån effekt av att vara inlagd. Men jag tycker att man ska ta chansen om man mår helvete att få ligga inne några dagar. Då kan man få hjälp och så behöver man inte tänka på att sköta hemmet osv. Jag tyckte att det var så skönt att slippa träffa folk. För jag orkar inte det när jag mår skit. och det tror jag hjälpte.

Hoppas att du mår bättre vännen! Och att dom där puckona på psyk tar tag i utredningen och snabbar på den. Grrrr. :(. kram kram